Vi två:(
Att förlora personen du verkligen hade känslor för, du älskade henne mer än allt annat, du valde henne förre än allt även jobb som är så viktigaste i dagens samhälle tyvär men ändå ligger man i sänegn lessen, mår illa utan kärlek:( medan när man snackar med sina nära å kära så vissa ska med familjen, andra ska på släktträffa och de lyckliga ska va med sina kärlek men va gör jag dagen innan jul? ju ligger i sängen utan kärlek å har inte alls lust å resa mej från sängen tanken på att jag har inte ätit sen min lunch igår :( allt suger bara....
Ju med att jag har inte haft förhållande med så många så de här dagarna har gjort mej en riktigt galning :S. Först blev man kär för första gången 2004 å då fick man reda på att tjejen hade kille :( Smäll nr1
Sen slutet av 2008 träffade en å trodde att hon skulle va min sista kärlek å jag ska göra henne glad det å that men det gick åt helvete Smäll nr2
Sen efter efter min b-day 2009 så började man snacka med en underbar ängel som jag inte äns trodde det va sant, man fick love känsla redan från början men tanken på att hon inte va i samma ålder som mej å hon hade kille så tänkte man att nej ingen chans alls där. Men att vänskap skulle förvandlas till ett förhållande med henne så gjorde mej överlycklig, Efter flera timmers samtal, flera hundra sms om dagen så va det dags å komma närmare varan och den dagen jag öppnade dörren å såg en ängel som va vackrare än jag trodde, Hon kom in å jag va mega nervös å trodde inte att det va sant :(......
Vet inte riktigt hur jag ska förklara att jag va kär i hennes personlighet innan jag hade träffat henne men den dagen jag hade henne i min famn kände mej världens starkaste, lyckligaste å kände att jag har hittat my dreamgirl <3. Sättet hon va på gjorde mej knäsvag å vill smälta bara att gud har verkligen gett mej en stjärna från himeln..... det hade gått flera dagar vi va tsm men jag trodde verkligen inte att det va på riktigt kändes som att jag drömmer bara, dagen hon sa hej då å skulle hem kändes mega mega jobbigt men jag va glad att jag hade henne och kände mej överlycklig, drömde om henne varje natt, hade svårt å somna utan henne men som tur så hon hade lämnat doften kvar i min säng i mina kläder å det gjrde att jag kände att jag komma inte kunna leva normalt utan henne....Jag kände att hon är verkligen rätt för mej......
Hon hade världen bästa å sötaste vovve en hund som va en vanliga människa, en hund som jag blev förälskad i, en hund som jag gråtar för varje gång jag ser hennes bild eller ser folk med deras hundar:(, tanken på att jag va hundrädd å trodde verkligen inte att jag skulle komma nära en hund så där som jag gjorde hos Bella. Jag fick en present av min älskling å bella som jag sover med varje natt. Ligger i sängen med den vovven skriver där här långa texten å kan inte stoppa tårrarna som rinner å rinner som en kranvatten :(
Visst att det är lätt för vissa att de kan glömma personen de älskade efter ett tag men jag tror att jag komma leva med det här resten av livet å varje gång jag tänker på henne eller vovven så tårrarna rinner automatisk kan inte stoppa det alls oavsett var äns jag befinner mej, på tåget, hemma, på jobbet, ute osv.....
Bara föratt jag inte hör av mej så betyder inte att jag har glömt bort allt å lagt på hyllan utan jag lever med det vardag, varje minute
Jag fattar inte varför ska det vara så svårt att behålla någon? Vad är det vi kräver föratt kunna behölla personen 4ever? Varför förstår man inte varan? Varför ska allt det här va så komplecerad? Smäll nr3 :(
Kommentarer
Trackback
